För att få känna sig närmare sina barnbarn som bor i Uleåborg, började Maria Hillner-Leham för två år sedan skriva julkalendersagor åt dem. I år kan också andra barn, och varför inte också vuxna, följa med berättelsen om Äventyria.
– Jag är känd som sagotant och jag har alltid hittat på egna berättelser. Det här blev alltså mitt sätt att få vara närvarande i mina barnbarns liv. Även om vi inte träffas så ofta, så får de höra min röst, berättar Maria Hillner-Leham.
Kalendersagan om Äventyria skrev hon julen 2020, när barnen var ett och tre år gamla. Hon bandade in ljudfiler där hon läste upp sagan, och skickade en per dag till barnbarnen. Eftersom de var så små fick sagan inte vara alltför spännande, men lite äventyr måste alltid finnas med i sagor.
– För mig är viktiga teman i sagor samarbete, kärlek och vänskap. Julen 2020 kände jag att jag måste skriva om hopp, eftersom hoppet var viktigt för alla i de svåra pandemitiderna, säger Hillner-Leham.
Naturen är med i sagorna
När hennes egna barn var små hittade hon på sagor om djur för dem. Under sin tid som familjedagvårdare berättade hon sagor om djur åt de barnen. De sagorna har hon tyvärr inte sparat.
– Min pappa var en likadan sagoberättare som jag. Han brukade föra oss ut i skogen och berättade där sagor för oss barn, minns Hillner-Leham.
Hennes son har fört vidare traditionen och går nuförtiden ut i skogen med sina barn för att berätta sagor och berätta om skogen.
– Naturen finns alltid med i de sagor jag hittar på. Min önskan är att människorna skulle vara mera ute i naturen. Jag vill att naturen ska väcka tankar och nyfikenhet hos dem, och väcka frågan ”kan jag också hitta platsen Äventyria?”, säger Hillner-Leham.
Jag vill att barn ska få uppleva sagor som handlar om vår egen tid, inte bara sagor om gamla tider.
Varifrån kommer idéerna?
– Jag vet att hon har livlig fantasi och iakttar naturen och andra saker som hon sedan skriver om, berättar hennes man Benjamin Leham.
Han har också fått en roll i sagokalendern, eftersom han den här julen ska läsa in den svenska versionen åt barnbarnen. Hillner-Leham ska läsa in en finsk versionen, eftersom hennes arbetskamrater efterfrågat den, och har sett fram emot årets saga.
– Jag får hela tiden idéer till sagor. När jag börjar skriva vet jag inte vad som kommer att hända till näst eller hur berättelsen kommer att sluta. I år skriver jag en saga om ett granbarn. Jag fick idén till den när jag gick i skogen med mitt barnbarn, som rev i grangrenarna, säger Hillner-Leham.
Hon säger att hon helt enkelt tycker om att berätta. Hon beundrar de personer som i äldre tider åkte från gård till gård och berättade historier.
Hon skriver också dikter och fakta-artiklar. Dessutom håller hon på med en äventyrsbok om skogsflickan, solbarnet, vattenfolket och deras liv. Den sagan väntar hennes barn på eftersom de är med i den, men hon har inte haft tillräckligt med tid för att skriva vid sidan av jobbet som sjukskötare i ett seniorhem.
– Också i sitt arbete använder hon sig av sin berättarröst när hon undervisar personalen. Hon berättar på ett så enkelt sätt att folk lär sig. Det är också bra att använda sig av berättarteknik i arbetet med minnessjuka, inflikar Benjamin. Hillner-Leham nickar och håller med.
– Jag trivs med att vara en sagotant. Bara man har tid, så finns det sagor.
Text och bild: Heidi Schreiber
Från och med den första december kan du följa med julkalenderberättelsen Äventyria på Luckans Facebook-sida. För den skarpögde finns det också små julhälsningar i Luckans fönster, kom ihåg att hålla utkik efter småtomtarna!
