Lena Salivonenko från Ukraina studerar till att bli närvårdare. Under sin praktik i seniorhem i Kyrkslätt har hon märkt att många personer är svenskspråkiga, och därför vill hon nu lära sig att prata svenska.
När Kyrkslätt Nyheter ringer upp Lena Salivonenko för att schemalägga en intervju talar vi finska. Men när jag kommer in till Luckan Kyrkslätt på måndag kväll hör jag att där talas både svenska och tyska. På måndagar ordnar Luckan språkcaféet med namnet Prata svenska, som är en verksamhet med låg tröskel för personer med annat modersmål än svenska att få öva sig att prata språket.
Salivonenko sitter och läser högt ur en barnbok och ledaren för språkcaféet, Mona-Lisa Ramsay, översätter till tyska de ord som Salivonenko inte förstår.
– Innan jag flyttade till Finland 2019 bodde jag i Tyskland några år och där lärde jag mig tala tyska. Därför känner jag igen många ord på svenska, det finns många likheter, berättar Salivonenko.
Hon tillägger att i Tyskland talades enbart tyska, det var svårt att bli betjänad i butiker på engelska. Men hon tog tillfället i akt och lyssnade på språket hela tiden, och lärde sig snabbt.
Svenska eller finska?
Salivonenko flyttade till Finland med sin familj, eftersom mannen hade fått en arbetsplats här.
– När jag först tittade på blanketter som jag skulle fylla i, såg jag att jag kände igen en del svenska ord. Men finskan var helt oförståelig! Jag funderade på att lära mig svenska först, men var rädd att efter det inte längre vilja lära mig finska. Därför valde jag att studera finska först, förklarar Salivonenko.
Under intervjun talar hon mycket finska och har ett bra ordförråd, så man hör att hon studerat mycket och har lätt för att lära sig språk. Hon påpekar att språkkunskaper är viktiga för att kunna få jobb.
För tillfället studerar hon till att bli närvårdare. Undervisningen är finskspråkig och de flesta andra studerandena är finländare.
– Ibland ser läraren på mitt ansiktsuttryck att jag inte förstår vad det handlar om, och hjälper mig, säger Salivonenko.
När hon först studerade fanns det flera andra ukrainare i gruppen, så då blev det naturligt att de talade ukrainska med varandra. Salivonenko är glad över att nu vara den enda från Ukraina, så att hon i stället använder sin finska. I gruppen finns en estniska, men de talar finska sinsemellan
Till utbildningen hör en praktikperiod, och hon har varit på praktik i bland annat serviceboendet Valkokulta i Masaby.
– Där hörde jag att många äldre personer talade svenska. Jag ville svara dem och tala med dem, men kunde inte. Men det är en orsak till att jag vill lära mig svenska, det är bättre för patienter om de får tala sitt modersmål, förklarar Salivonenko.
Prata bara på!
– Jag tycker om Finland, för här kan man tala alla språk, så jag känner mig hemma här, säger Salivonenko.
Hon tar upp barnboken igen och börjar läsa högt ur den. Ibland är orden svåra att uttala och en del ord uttalar hon på tyska, men hon kämpar vidare. Från texten lär hon sig orden ”någonting” och ”konstigt” och tidigare i dag har hon lärt sig ordet ”glömma”.
– Det går långsamt framåt. Min mamma brukar säga att när du hittar en väg och går längs den så är nästa väg lättare. Hon bara skrattade åt mig när hon hörde att jag börjat studera ytterligare ett språk, men sedan tillade hon att jag kan tolka för oss båda när vi kommer till himlen, säger Salivonenko och skrattar.
Hon berättar att hon i alla vardagssituationer försöker omge sig med språk, till exempel i butikskassan lyssnar hon alltid hur folk talar. När någon talar svenska lyssnar hon på intonationen. Medan hon gör hushållssysslor lyssnar hon på svensk radio. Hon berättar att i augusti ingick en två veckors svenska kurs i utbildningen, och i november börjar hon en tre månaders kurs i svenska.
– Jag har tid och lust att studera i min nuvarande livssituationen, så jag gör det nu när jag har möjlighet. Om jag vill ha ett bra jobb med bra lön behöver jag kunna språk, i alla fall finska och svenska, men det är ett plus om jag lär mig bättre engelska, säger Salivonenko.
Hon avslutar med en mening som är typisk för hennes sätt att prata; det viktiga för henne är att prata och uttrycka sig, grammatiken kommer i andra hand. Hon blandar sorglöst olika språk, bara hon får prata. Och det är väl det viktiga med alla språkkunskaper – att kommunicera och göra sig förstådd.
– Jag vill lära mig svenska, koska minusta tuntuu paremmin kun minä voin puhua, es ist wichtig für mich.
Text: Heidi Schreiber
Bild: Mona-Lisa Ramsay