Vaktstugan från Gammel-Tina museiområde i Masaby flyttades för några år sedan till Lappböle. Kyrkslätts hembygdsförening har grundrenoverat stugan så att nya generationer ska kunna bekanta sig med livet i forna tiders Kyrkslätt.
– Byggnaden har ett musealt värde. Den representerar den typ av byggnader som fanns i Kyrkslätt under 1920- och 1930-talet, och hus i den åldern finns det inte så många av här, berättar Petra Vairimaa.
Vairimaa är utbildad etnolog och museolog och har varit involverad i projektet snart fem år. Hon är bland annat medlem i hembygdsföreningens museigrupp.
Tinastugan har hittat sin nya plats på samma gårdsplan som hembygdsgården Alisgården. Den byggnaden flyttades under Porkala-parentesen från Evitskog till Lappböle, som var utanför det ryska området. Den invigdes som museibyggnad 1956, som granne till marthornas Stor-Raula.
Lång renovering
Alisgården visar hur hem i Kyrkslätt kunde vara inredda på 1800-talet, med sådana redskap och möbler som användes då. Tina-stugan däremot är i 1920-tals stil, både gällande interiör och inredning.
– Renoveringen av Tina-stugan har gjorts med gamla metoder och genom att respektera traditionell byggnadsvård. Syftet har varit att utnyttja så mycket som möjligt av det ursprungliga materialet. Men en stor del av byggnadsmaterialet har varit i så dåligt skick att man inte kunnat använda det, berättar Vairimaa.
Det har varit ett långt byggnadsprojekt, där mycket har gjorts med talkokraft. Fastighetsgruppen i hembygdsföreningen inledde med att demontera Tina-stugan i Masaby och flytta den till Lappböle, där den byggts upp igen.
Byggnadstakten har påverkats av bland annat coronapandemin, som gjorde att projektet avstannade under våren 2020. Dessutom inverkar ekonomin – föreningen har ansökt om finansiering för olika byggnadsmoment och byggandet har fortsatt med hänsyn till de ekonomiska resurserna.
– Vi har i mån av möjlighet anlitat lokala byggnadsentreprenörer, men det är utmanande. När vi behövde en murare för eldstaden tog det först lång tid att hitta en som känner till de traditionella metoderna, och sedan vänta på att muraren hade tid att göra det här arbetet, berättar Vairimaa.
Gamla metoder
Restauratören Tarja Jokinen kom första gången med i byggnadsprojektet 2018 på fasadens målartalko. Sedan dess har hon varit med, delvis som sakkunnig och delvis med att sköta praktiskt arbete.
– När jag exempelvis restaurerade fönstren gjorde jag en stor del av arbetet medan talkofolket följde med som lärlingar och lärde sig metoderna, berättar Jokinen.
Hon har förutom fönstren restaurerat mycket av byggnadens ytor. Hon har satt spännpapp på väggarna, målat de splitternya takpanelerna, tapetserat väggarna, målat eldstadens murar, gjort lister samt målat dem, målat golvbräderna samt skrapat bort målfärg från de gamla dörrkarmarna. Allting har gjorts med samma filosofi, vördnadsfullt och genom att respektera och spara det gamla.
– Jag strävar
alltid till att använda traditionella material och ämnen, som till exempel linoljefärg, vare sig det gäller en kunds hem eller ett museum. Vi har använt papperstapeter så att huset ska kunna andas, det är viktigt att ventileringen fungerar, säger Jokinen.
Trots den gamla stilen har man också gjort moderniseringar. Stugan har till exempel elektricitet, så att man ska kunna hålla den öppen också på vintern.
Fiktiv familj
Den största delen av renoveringen är nu klar, och projektet har kommit till inredningsfasen. Vairimaa har tillsammans med museigruppen sökt igenom hembygdsföreningens egna samlingar i jakt på möbler i rätt stil.
– Först har vi sökt fram gamla lampor från våra egna samlingar i både Gillobacka och Gesterby. Nu gäller det att restaurera dem till dagens standard, så att de är trygga att använda. Vi borde få dem installerade före höstmörkret är här, säger Vairimaa.
Efterlyses hundraårig eller äldre grammofon till Tina-stugan. Har någon en sådan att donera till föreningen?
I stugans kök och kammare kommer att bo en fiktiv familj med sina djur, för att väcka 1920-talets historia till liv. Besökarna får höra en berättelse, men innehållet är ännu en hemlighet.
I farstun kommer föreningen att skapa en utställning om traktens snickarverkstäder.
– Lappböle har varit känt som en by med snickar-anor. Vi vill därför bevara ortens historia genom att berätta snickarnas historia, kanske det med tiden blir Lappböle snickarmuseum, säger Vairimaa.
När Vairimaa berättar hör man ivern i rösten. Den här artikeln rymmer endast ett ytskrap av det hon berättade om traktens historia. Hon planerar att göra en digital version av museet till Emuseo, som rymmer mera info. Hon drömmer också om att ordna så kallade tidsresor, men det kräver att man hittar rätt person för uppgiften.
– Det som driver mig framåt är viljan att möjliggöra för kommande generationer att uppleva gamla tider, det som är grunden för allt museiarbete. Jag brinner för att bevara lokalhistoria, säger Vairimaa.
Publiken har fått bekanta sig med Tina-stugan redan under den gångna sommaren, och planen är att ordna en invigningsfest i maj. Men redan i höst bjuder Luckan in barnfamiljer på en guidad rundvandring, för att få bekanta sig med gångna tider. Se mer info i rutan nedan.
Text och bild: Heidi Schreiber
Inforuta:
VAD: Kulturkaramell: Familjeguidning i Tina-stugan
NÄR: Söndag 6.11 kl. 15
VEM: Familjer med historieintresserade barn i åldern 3-9
ANMÄL: Deltagandet är gratis men kräver förhandsanmälning till [email protected] senast 1.11.22
PROGRAM: Dramatiserad familjeguidning, där barnen får bekanta sig med föremål och göra äldre tiders pyssel. De två museimössen dyker också fram och roar de minsta. Välkomna med!
